Bilden SOFIA DALÉN och Fotograf Peter Knutson
Hur skulle du beskriva dig som person i nuläget?
– Jag skulle beskriva mig som en ganska positiv och driven person som tycker om att omge mig med människor som ger mig nya tankar, glädje och inspiration och som utmanar mig. Jag har nära till mina känslor även om jag stundvis är expert på att trycka bort dem samt att inte uttrycka dem – jag känner känslorna men jag uttrycker dem inte alltid, något jag skulle vilja bli bättre på.
Du är idag en bland annat framgångsrik programledare och Youtuber som har nått många människor, hur skulle du beskriva din resa?
– Min resa känns väldigt krokig – som väl allas resor är? Inte krokig som i negativ utan mer random och fram och tillbaka. Jag har jobbat med allt från att vara träningsinstruktör, servitör, stå i klädbutik till att jobba med Melodifestivalen, radio och som krönikör på en tidning. Alla dessa erfarenheter har jag sedan tagit med mig i mitt programledarskap och intervjuande för att försöka förstå andra människor. Även om jag främst intervjuar kända personer tycker jag det är spännande att försöka få fram personen snarare än kändisen. Jag tror det är mer spännande för den som tittar för vem bryr sig egentligen om kändisskapet som sådant snarare än personen Carola eller personen Marianne Mörck? Det driver mig framåt! Jag är också någon slags producent och klippare för det mesta jag tar mig för, så jag har alltid inblick i hela processen – från idé till slutprodukt. Om jag har kontrollbehov? Ja!
Som många andra så har du en relation till prestationsångest. Hur skulle du beskriva dess tidigare påverkan på dig när den va som mest aktuell i din vardag samt fanns det något sätt för sig att hantera denna ångest?
– Prestationsångest och prestation över lag är en närvarande faktor i mångas liv och kan kopplas samman med förväntan från familj, omgivning, lärare och till exempel för flickor och kvinnor – från samhället. Det finns en bild att vi kvinnor ska vara duktiga, ordentliga, hela tiden hålla oss på rätt sida, hjälpa till, göra oss oumbärliga för vår omgivning. Detta skapar givetvis mycket prestationsångest och för mig har det nästan varit min personlighet. Jag är ständigt på tårna och vill göra nytta – för att duga. Jag har aldrig känt att jag kan ta det lugnt och bara finnas till för att sedan kunna få kärlek och bekräftelse. För mig har det varit viktigt att prestera och ta mig framåt och först har jag kunnat känna mig duktig och bra. Det tror jag delvis är väldigt dåligt – även om jag står för att driv är något bra om man jobbar med något man älskar. Problemet är ju om man inte känner att man duger om man inte presterar.
Att befinna sig i mediabranchen är en ständig prestationsångest och tävlan med andra duktiga människor – och så är det såklart i många andra branscher också. För mig har det hjälpt att fokusera på mina egna drömmar och mål och inte jämföra mig med andra. För det handlar ju trots allt om jag är rätt person för rätt jobb och sådant visar sig alltid i längden, något någon annan får går till mig en annan gång. Det går upp och ner men att försöka ta makten över sina egna projekt kan vara en nyckel jobbmässigt – samt på det personliga planet jobba med att försöka inse att man inte behöver prestera för att ha ett värde.
Har du några idéer eller tankar om hur organisationer som Stiftelsen Choice ska jobba för att utveckla arbetet inom att förebygga psykisk ohälsa och ångest bland barn och unga?
– Det viktigaste för att nå framgång och utveckling är att prata om problem samt att försöka vrida och vända på olika lösningar för dessa problem. För Stiftelsen Choice tror jag det handlar om att fortsätta föreläsa på skolor, kanske fokusera mer på yngre åldrar där det också förekommer psykisk ohälsa, kroppshets, mobbning och liknande problem. Jag tror representation är väldigt viktigt – så att unga kan känna att det finns människor att relatera till så att man inte känner sig ensam eller konstig.
Har du tips åt barn och unga som kanske inte mår så bra och lider av prestationsångest, och letar efter sätt att må bättre?
– För mig har lösningen på viss prestationsångest handlat om att våga sätta ner foten. Markera för personer som satt höga krav på en att kraven kanske varit orimliga och svåruppnåliga, våga säga nej till jobbförfrågningar som extra pass på en timanställning eller orimliga förfrågningar som kommer föda mycket stress. När man lär sig att säga nej lär man sig också att respektera sig själv och sitt mående och i förlängningen kanske det föder en väldigt skön känsla av att ha makten över sitt eget liv.
